Vissa saker mår man inte riktigt bra att tänka på. Att påbörja en tankebana om universum är en sak tillexempel. Vart tar universum slut egentligen. Och låter man det gå tillräckligt långt så finner åtminstone Helena känslan av att vara minst i hela världen. Döden, hygien och ekononomi är några andra områden som det blir grötit i huvudet av att fördjupa sig i. Men man kan dra nytta av dessa tankebanor också. 

 

Det finns ett tv-program om två städglada kvinnor som åker hem till folk som låtit saker och prylar ta överhand i deras hem. Allt blir lätt snuskigt och när kvinnorna sätter fart och man får fördjupa sig i den stackars krakens högar av tidningar, matrester och kvalster i sängen. Ja då kommer Helena bara halvvägs in i programmet och påbörjar operation rengöring hemma. Och det kastas i princip allt. Och gnuggas överallt. Effekten av städprogrammet har starkare drivkraft än de berömda gamla danska gladporrsfilmerna har för kåtheten. Så bra att det mesta sitter fastskruvat ombord. Annars finns risken att möblemanget åkte ut i farten också.

 

En gång fick Helena fatt på en bok om Fengshui. Inget hon anammar egentligen, vissa påstår att det här med sakers energi är vetenskap, i vilken riktning man ställer sängen till exempel. Men minimalistiskt tänkande är ändå något Helena attraheras av. En rest av boken som i övrigt har fallit i glömska är att det någonstans i boken stod något om tallar. Att där tall växer så ska inte människor bo och särskilt ska du inte placera din säng där det går ett rotsystem av tall under dig. Att detta fick sitta kvar i Helenas medvetna tanke berodde på tidpunkten för läsandet. Hon bodde på landet och där var en av de vanligaste buskarna och småträd just tall. 

 

Ett annat minne från boken var energin från saker, som tydligen kan uppsluka oss negativt. Det stod i boken att en vanlig fälla är bakom dörrar. Att man ofta har en krok där och på den hänger man kanske morgonrockar och kläder. Eller i hörnen av rummen, att man ofta "gömmer" något där såsom sladdtrassel, dammsugare eller en väska full med saker. Här samlas då negativ energi eller nåt. 

 

Minnet av dessa påståenden har fått två följder för Helenas liv. Nummer ett är att varje gång hon ser en tall så tänker hon att "där ska man inte bygga sitt hus och placera sin säng". Nummer två är att hon varje gång hon dammsuger funderar över hörnen i hemmet. Nu hänger det en morgonrock bakom dörren, men den negativa energin har inte tagit överhand - än. Hoppas hon. 

 

Och stor tröst är ju att en båt inte innehar så många hörn då mycket är runt till formen. Och hittills har inga tallar skådats i havet. Häpp!

 

Men det positiva med detta är att i perioder som kommer rätt ofta i Helenas liv, så rensas det ut. Klädskåpet är rätt tomt idag, inte mer än vad som ryms i en större resväska. Troligtvis en av Sveriges minsta garderober för en kvinna på 48 som lever ekonomiskt hyggligt. Och nu efter en veckas semester så blev det några snabba vändor till tippen och en hel del saker utlagda på blocket. Helena köper aldrig något på blocket. Hon säljer bara. Tjoppe gör både och, men handlar aldrig onödigt. Återvinningsstationen är en av världens bästa platser, känslan när man åker ifrån återvinningen är som största lottovinsten. Man känner sig ren och hel i själen. Ofta upptar ens tankar och dåliga samvete över vad som fyller ens skåp och garderober mer tid än att till faktum rensa ur, kasta, sälja och åka till tippen med. Att inte stanna vid tanken utan att faktiskt göra detta. Så på så sätt så har städprogrammen och fengshui-böcker en positiv effekt, de fungerar som en accelerator.

 

Och redan samma dag så får vi napp på våra annonser och pengarna lägger vi i en burk. Såväl bara en hundralapp känns god när man vet att man sålt ett ting och numera sitter med ett kapital som ger en valmöjligheter. Helt plötsligt kan du förvalta slanten utefter eget tycke. Du kan köpa ny sak, du kan spara eller äta upp den så att säga om du väljer falukorv för slanten. Eller en gott vin. Så pengen kan göra dig mätt och lycklig mer än den onödiga prylen du släpat på för länge.

 

I detta läget ska man passa sig för långa tankebanor. Som vi påbörjade inlägget så nämndes även ekonomi som ett farligt tema att ge sig in på. De flesta människor i vårt land är bara två månader från personlig konkurs. Sug på den! Med andra ord, stryps din inkomst helt under två månader så klarar du dig inte. Lån och kostnad för bostad. Många har avbetalning på bil. Kanske andra lån. Du har ditt kapital upplåst i form av fina kläder i garderoben som kostat skjortan att köpa (fyndigt uttryckt) men som begagnandet-marknaden inbringar NADA. Och kraschar bankerna, internet och samhället så vad är dina pengar på banken värd då de bara är i form av ettor och nollor. Då är kanske dina pengar på banken värda noll över en natt, eller att du inte kan hämta ut dem helt enkelt. Vårt ekonomiska system är rätt komplicerat och varför skulle inte det kunna krascha som annat. Då hjälper det inte att stå och vifta med sin odd-molly-kappa på blocket. Det hjälper bättre med pengar på banken om du har en insättningsgaranti, men bara sålänge överheten inte ändrar på detta. Tvångssparandet en gång i tiden blev lovad att betalas tillbaka till medborgarna, vilket man lätt ändrade på.  Och Helenas förvärvda hundralapp i form av sålt ting är kanske ännu säkrare. Pengarna i madrassen är nog inte fel. Men pengar gör dig inte automatiskt mätt. Så vad har vi för resurser om något händer? Har du förmåga att göra upp eld, att fiska eller jaga, att hålla dig varm och mätt? Vi är i grunden djur precis som alla andra levande varelser på jorden. Och vi skulle på kort tid kunna tvingas att kastas tillbaka till ett primitivt sätt att överleva på. Vem klarar sig då? Jo det gör nog de som är lite händiga, de som jagar och fiskar idag, de som är mycket ute i naturen. Att inte scouterna har en medlem ur varje familj är ju rätt konstigt. Man försäkrar sin båt och bil och sitt hus. Men man försäkrar sig inte i kunskap att kunna klara sig på väldigt knappa resurser. Nu vet vi att det finns kris-och beredskapsmyndighet. Men frågan är hur långt det räcker när en hel befolkning står och svälter och fryser. 

 

Ja och tänker man vidare i långa konstiga tankebanor så har vi hört någon påstå att ifall mänskligheten skulle dö ut så skulle det på ett par hundra år inte finnas många spår kvar av människan på jorden.